ännu en jobbig dag framför sig.
rasmus begravning.
man vet ju hur de är, när beskedet
kommer, kommer de som ett slag i
magen. de känns som man inte får luft
och man vill egentligen bara lägga sig ner
och sova.
med tiden börjar man tänka på alla de fina
sakerna och istället för att gråta då man tänker
på dig, ler man lite. man är tacksam att man
fått lära känna dig och känner sig säkrare än
någonsin. jah vet att du vakar över mig, jag
ska göra dig stolt.

begravningen är de slutgiltiga, egentligen
gillar jag verklien inte de slutgiltiga. då slutar
de lilla hoppet man hade kvar om att de var
ett missförstond att du en dag ska kliva in i
våra liv igen och säga: "de var hårt, och jag har
fått kämpa hårt mot mina skador från krachen
men nu är jag här hos er."
på en begravning är allt dystert, svart, folk som
gråter.
idag kommer jag gråta, jag kommer tänka
den eviga frågan :

- varför just du?
even the best fall down sometimes - så orättvist
du var verkligen "the best"

jag älskar dig rasmus, jag saknar dig ramus !
då, nu och föralltid !