R.I.P
Ramus Olsson 25/3 1992 - 16/8 2009

Lilla lilla pom, vad livet är orättvist..
vet inte vad jag ska säga, finns inget att säga..
vet inte vad jag ska göra, finns inget att göra..
är helt tom, har känt dig i så ofantligt många år, jag önskar
allt bara var ett stort skämt. allt gör så ont ..
det var inte din tur, du av alla männskor. varför ?
vad har du någonsin gjort för ont, du var och är en fantastisk människa.
du var den som höll om en när man frös, den som bar en om man hade
ont, den som man kunde prata med om något hänt.
helt enkelt någon man kunde räkna med till 100 % i alla lägen!

jag är så galet glad att jag fick lära känna dig, jag önskar bara
att jag fått känna dig ett bra tag till..
fyfan vad livet är orättvist, jag saknar dig redan och kommer göra för evigt !

du har betytt så mycket för mig genom mitt liv, på klubben när vi var 9 år.
bästa kompisar som gjorde allt tillsammans, och bara så du vet de var
jag nog lite förälskad i dig på den tidpunkten.
allt sedan dess har du varit en av de där speciella personerna som man alltid
kan räkna med och som man vet aldrig skulle göra mig illa..
du har alltid varit den som väljer de rätta före de lätta och verkligen stått upp
för sig själv, alltid gått din egen väg och jag beundrar dig för de!

de finns så mycket jag skulle kunna säga, orden är överflödiga!

jag älskar dig rasmus, hoppas du har de underbart och att du ser hur många som bryr sig <3



(rasmus skrev till mig när vi sluta 9an)

en vacker dag ses vi igen, jag lovar..