nu har jag precis vaknat och jag kände att det är en toppen tid att
skriva blogg, eftersom det är en timme till bussen går .
igår satt jag från jag kom hem till jag gick och la mig med
naturkunskaps grej vilket är fett depprimerande. tack gode
gud att det finns kompisar som hanna och johanna som gjorde klart
vår matte redovisning igår, utan dom skulle jag vara kockt, körd, stek eller
vad man nu vill..
skulle i vilket fall inte haft en chans att bli klar med allting till på torsdag men nu
kommer jag fårhoppningsvis klara det. puh



därimot så har jag inte en blekaste aning vad jag ska säga på matte redovisningen, något
om åldersgruppen (?) - jaja, [toffes motto]  - det kan inte gå mer än åt helvete.

ah , jag orkar inte gå omkring och oroa mig för allting, jag är nog en riktig
oroare . litar inte riktigt på människor.  man kan ju faktist aldrig vara säker på
vad människor tycker och tänker.. så jag förstår mig inte på folk som skriver:
"han älskar mig" , det kan man inte vara säker på någonstans.. "han" kanske sitter
hemma i sitt rum och försöker just komma på en ända liten sak han tycker är bra med dig.
och ändå nästa gång ni ses säger han : jag älskar dig, du är mitt allt.  
- de flesta människor är kababla till att ljuga och så är det, specielt för att komma undan med sanningen.
ska jag vara ärlig är dom ända jag vet älskar mig mina föreldrar .
det gör en lite rädd att tänka såhär, rädd att förlora dom man verkligen tycker om själv.

aja, nog klagat - frukost time !